Om det fanns en plats som var min Online

Description
Om det här är vad jag har önskat mig, hur ska jag då våga önska en endaste gång tillI sin nya poesibok håller Helena Österlund fast vid de teman och motiv som är hennes: sagogestalter, djur på gränsen till människa, människa på gränsen till djur, kroppars ensamhet. Men formen är utmanande på ett nytt sätt. Det stränga och repetitiva fylls med variation, blicken slukar allt mer, i dynamiska växlingar och världshunger, det ordknappa växer till extatiska prosasjok. Och som vanligt utsätter sig Österlunds diktjag för existensens alla faror, såväl filosofiska som fysiska.Helena Österlund har sedan debuten med Ordet och Färgerna (2010) gett ut både romaner och poesi, och även skrivit dramatik. Hennes senaste bok var Det enda som blir kvar är ord (2022). Österlunds vackra oreda får mig att häpna över världens och kärlekens mirakel. Det är ju egentligen helt sjukt att vi finns i världen, och kan älska? Bakom denna förundran lurar fasan att förlora allt man älskar och därigenom hela sin värld. När jag lagt ifrån mig boken ser jag gränsupplösningarna överallt. Lekfulla, absolut. Men också mycket hotfulla. David Zimmerman, Sydsvenskan.
Österlund mÃ¥ ha debuterat med ett mästerverk, en bok som förtjänar att bli en klassiker (Ordet och Färgerna) men jag kan inte komma pÃ¥ nÃ¥gon svensk författare som bara fortsätter att bli bättre för varje bok sÃ¥ här lÃ¥ngt in i sitt författarskap. Hon vägrar vila pÃ¥ nÃ¥gra lagrar. Det här är en fantastisk bok: svindlande, underbar, mästerlig. Björn Kohlström, Bernur.Â
Jag tycker mycket om Österlunds diktsamling. Ömsintheten och förlÃ¥telsen som tränger igenom det svÃ¥ra. Kroppsligheten. Mixen av pretentiöst och opretentiöst. Det är lite samma känsla som att läsa Katarina Frostenson, som alltid är bÃ¥de pratig och skarp, mÃ¥ngtydig och akut, sval och extremt kroppslig. SprÃ¥ket blir en andning i andningen eller ett finger i munnen att suga pÃ¥, bita i, spotta ut och Ã¥ter föra till läpparna. Amelie Björck, Aftonbladet Det är ett slags montage av fem formmässigt skiftande delar. Korta, dialogiska stycken blandas med prosalyriska flöden, punkterade med de omisskännligt rytmiska upprepningar som fÃ¥tt en del kritiker att likna Österlunds poesi vid Inger Christensens systemdiktning. Hedvig Ljungar, SvD.Â
Additional Information
Title | Default Title |
---|